Tiden rusar
Tänk så fort tiden går. Har gått 6 veckor redan sen mamma dog och sen jag började skolan. Pappa har förlikat sig med tanken att det var skönast för mamma att dö, då hennes tillvaro inte var så kul. Hjälp dygnet runt, kunde inte göra något själv, vare sig äta, prata, klä sig osv.
Det är bestämt att det inte blir någon begravning, vi ska ses sen när askan är nergrävd i minneslunden, på en minnes stund. Så alla kan få säga adjö.
Skolan är så härligt och så roligt. Men nu börjar alla uppgifter komma samtidigt. Får se hur man hinner med. Hoppas det funkar. Men får lite ångest över sista uppgiften vi fått.
Vi ska hitta 3 personer som vill göra en förändring som vi ska köra lösningsfokuserat samtal med. Man ska träffa dessa 3 gånger så totalt 9 gånger. Sen ska man inte känna personen så väl heller.
Det stressar jag upp mig över.
Det andra som ligger över mig bryr jag mig inte så mycket över.
10 veckors förändring på mig själv som ska dokumenteras och sen redovisas, sen yoga 3 gånger i veckan fram till slutet på oktober, som också ska dokumenteras och redovisas, sen en 3 veckors konditionsträningsprogram, för att se om vår kondition har förbättrats, ska också dokumenteras och redovisas. Träningsprogrammet ska vi göra själva också.
I morgon börjar vi med kostkursen. Antar att vi ska göra något liknande med det också.
Just ja, så har vi en redovisning på någon faschination också.
Sen jobbar jag också.
Förra veckan blev det lite för mycket jobb kände jag. Men nu i veckan blir det mindre jobb.
På onsdag fyller jag år.
52!
Då ska jag få massage. Det finns ju massageutbildning på skolan och då får vi boka, 45 min för 150 kr. Känns ju som ett rån men dom ska ju träna och lära sig.
I och med vårt träningsprogram så har jag tänkt att jag kör ett distanspass 1 gång i veckan. Det gjorde jag idag, tog en löptur på 67 min. Kändes bra.
Sen får det bli ett pass intervall och ett pass kortare men snabbare.
// Maria
